Det Snöar Sakta På Själen

like a box without a key
I reach for the sky
through fences I can see
people searching for dreams
living in a reality, created
by unknown dreams

darling, I'm holding on
holding on to my
forever, unknown dreams

I cry with emptiness in my eyes
without a clue
why I'm tearing apart
becouse of an unknown dream

the world is full of opportunities
I just can't see any signs
just a river by bitterness
hiding behind fences
crying to defend myself
trying not to disappoint you

darling, I'm holding on
holding on to my
forever, unknown dreams

where do my soul take place,
where do the light dissapear?
when my soul is touching
the unforbidden line
which takes me away from
reality, from my dream
undressing me
for a place I rather not will be

darling, I'm holding on
holding on to my
forever, unknown dreams
forever here

darling, I'll always be here
not letting my dreams dissapear
darling, I'm holding on

Såå skönt med ledig helg efter denna veckan, varit långa dagar.. Men det är bra! vill ha pengarna! De ringde från jobbet nu och undrade om jag kunde jobba kväll.. Men jag har ju bokat ikv med ellababe. Efterrätten står ju tillochmed färdig och klar i kylen och maten blir spännande. Känns självklart jobbigt o tacka nej till jobb men ibland kan man faktiskt inte. De hoppas jag dom fattar också. Men får alltid en klump i magen o tror att dom tycker illa om mig:/ 

Sjukt taggad för ikväll iaf, kanske tilloch med kan bli en utgång? sugen på o dansa ella!!!!! vi får väl se :) Jag och david var på stan förut o handlade lite på systemet och så.
Sen var vi inne på intersport och jag sprang på ett såntdär band så att dom kunde se vilka skor som passade mig bäst. Alltså helt galet, jag har verkligen sprungit i för små skor i hela mitt liv. haft 38/39 på mina löparskor och nu hade jag 40! Kunde röra på tårna!!! och stabila som attans var dom. får nog be pappa om lite bidrag där, tihi.


Borde plugga lite men självklart så orkar jag inte nu när man typ måste och har ett datum då det ska vara inlämnat. well.

nu ska jag vila.
puss

Det slog mig i duschen, där jag stod och huttrade med min knottriga kropp. Vattnet var precis iskallt och hur jag än gjorde blev det inte varmt, vare sig jag drog kranen så långt det bara gick åt de varma.
Jag hade turen att vara ganska färdigduschad och drog glatt men fundersamt på mig min leopardmönstrade badrock. Varmt och skönt, igen. Senare kom jag på problemet och insåg bara att vårat varmvatten är ganska segstartat. Men det som slog mig mest var hur fantastiskt beroende man är vid varmvatten. Vatten ur kranen överhuvudtaget. Vi tar det för givet. Borde vi det?

Varje svensk individ konsumerar i genomsnitt 6000 liter vatten om dagen. Men det vi använder vatten till under en hel dag är bara en bråkdel av den siffran. För den mesta konsumtionen av vatten går åt till att producera allt vi använder under en dag. Kläder vi köper upp för tusentals kronor varje månad, eller den extrema kaffeförbrukningen. Vi dricker upp litervis med vatten när vi försöker väcka våra trötta kinesögon till liv med en enda morgonkaffe. Till i stort sätt allt vi använder för att leva krävs det mängder av vatten. Så kallat virtuellt vatten. Det är galet.

Kan vattnet försvinna? 
I många varma/fattiga länder avdunstar vattnet relativt fort. Och på grund av klimatförändringar blir vattnet smutsigt och de krävs då mer kraft till underhåll och att rena det.
Jag anser vattenförbrukningen som ganska oklar fastän vi läser om den iprincip varje dag. Jag kan inte se framför mig den dagen vi står utan något vatten alls, och jag kan inte begripa att människor faktiskt har brist på vatten, att barn inte får duscha under rinnande vattten varje dag, dricka sig mätta på något så underbart friskt som ett glas iskallt kranvatten. det är ju så självklart. och så enkelt. Eller? 

Vare sig man är vegetarian eller köttätare kommer alla, alltid att disskutera lösningar och problem. Men det kommer inte komma längre. Tills den dagen då vi står där utan vatten. utan morgonkaffe.
Katastrof. 

 

Det är mycket prat om personligheter hit och dit.
ett första intryck, en handskakning, ett hej eller bara en nickning.
Ibland också en snoffsig kommentar, score.

Jag är själv likadan. Dömmer ofta efter utseende eller första intryck.
men innerst inne är alla människor lika bra, dock finns det vissa undantag. Tyvärr.
Men alla har en eller flera fina sidor och jag tror att jag skulle kunna vara vän med hela världen om det gick.
Problemet ligger i hur vi förändras i grupp. Vi är lite som flockdjur i grunden. Ensam är verkligen inte stark men tillsammans, ja då jävlar förändras egoismen till en nivå som för vissa kan tolkas som oacceptabel.

Det är där själva "hatet" finns, och gror. Rykten sprids och personen vars personlighet blir otroligt "mäktig" i grupp har nu ett rykte som otrevlig, störd, konstig, överklassig.. Listan kan göras lång.
För att gå tillbaka och se in i denna personens inre finns inget ont. inte ens en gnutta. Han/hon har förmodligen antingen förträngt händelsen, eller har det som ett medvetet problem. Och mår jättedåligt för att han/hon inte fått allas uppmärksamhet, Men, personen i fråga ska också vara glad för vad han har. Då alla inte reagerar lika. Han/hon har förmodligen en eller flera bästa vänner. Som Han/hon kan öppna upp sig för, vara lojal mot och skratta med. En störtskön polare helt enkelt.

Vissa människor har gåvan att alltd vara sig själv. vart man än befinner sig och i vilket sällskap man är. De männsikor vill jag ge extra cred. Men jag vill också uppmana alla, att sluta ge ytan ett rykte.
Jag tänker i allafall bli bättre på att möta nya människor och se deras äkthet. Sen, döma efter den.




Peace