Det Snöar Sakta På Själen

Tårar

De rinner längs med kinderna, ända ner på halsen

Värmer och kittlar mig på samma gång

Tårar

För dig och dig och dig

Ni vet för ni står alldeles framför mig

Intill mig, så nära att jag känner era andetag

Ni andas för mig, när jag tappar fattningen

En, håller mig i handen

Kramar mig när jag är ledsen och stöttar mig

Håller om mig när mörkret faller

Ibland, tar han täcket ifrån mig och jag kan inte sova

Men det gör inget

För han får mig att leva som ingen annan

En, finns hela tiden nära

Hon kan läsa mina tankar, för hon är i min själ

Min andra andning och min utväg

Med öppna armar skulle hon ge mig hela sitt hjärta

Om det så behövdes

Tårar

När jag gråter är det ni som tröstar

Tårar

Idag gråter jag gyllene tårar

De faller för er

De innehåller allt det fina som ni står för

Därför tycker jag det är så himla fint att gråta idag

För de gyllene tårarna är ren o skär kärlek

 

 

 

borttappad i värdelöshetens bubbla

blickar jag ut genom den tunna hinnan

ser människor passera

pratar med individer som jag aldrig sett innan

klappar mig på axeln

blir superglad och tänker, nu

nu är tiden slagen

men kan inte undgå

känslan i magen

rädslan, att inte kunna prestera

som ni

människan är mitt största hot

samtidigt som jag älskar er

kan jag inte alltid se klart

genom all sot

har en förmåga

att samla på mig

alldeles för många tankar

tänker; mörker i liv och själ

reflekterar

analyserar; spegelbild

av någon jag inte vet vem de är

jag vrider tillbaka tiden i mitt huvud

då världen genom mina ögon var tårar

av osäkerhet

nu lever jag i en ny, helt underbar verklighet

men:

 

hur svårt kan de vara, att vara någon alldeles speciell och unik

så som du och ni?

Satt och skummade igenom min gamla blogg och hittade detta. kommer ihåg hur jenny skrattade åt mig när jag skrev att man är dögammal vid trettio! de är ju inget! trettio är ju inget! sluta stressa nu karin! och lev i nuet.. fast lite skrämmande är livet ändå. för vems dröm lever du?

 

'Att drömma är oftast något fint och värdeligt. Alla har vi drömmar, stora som små. Men tiden förändras och drömmarna blir mer och mer en verklighet för människorna. Vi har börjat leva i drömmen på grund av att man har tillgång till att göra precis vad man vill. Inget kan egentligen stoppa en.

Resa kan man göra, vart vi vill och hur länge vi vill. Ensam eller i trupp. Ung som gammal. Pengar verkar inte vara de minsta problemet. Nej, det största problemet nu är bristen på tid. Man måste göra allt på bara några år innan man blir för gammal och rynkig. Vilket man blir vid 30 års ålder, herregud då är man ju dögammal! Ne, fort ska det gå. Jorden kanske försvinner? Vittrar sönder eller fryser till is av kylan som skakat iallafall vårat avlånga land. Klimatförändringar. vad är det?

För att återgå till drömmarnas värld. Jag har svårt att drömma. Mina drömmar blir ofta till framtidsstresss. Ska jag vara ärlig så tycker jag bara de är jobbigt att ha drömmar. Är för fast i verkligheten då det blivit så himla vanligt att leva upp till sina drömmar. En dröm har gått och blivit missbruk. Man missbrukar det mest värdefulla man har. Att leva i sindröm. Leva upp till sina mål. Det finns inte längre för det man gör är att leva i andras drömmar istället för i sin egen. Det är väl ingen dröm? Vi delar ut drömmar till höger och vänster som om de vore mat. man måste äta, man måste också drömma. Men jag vill inte drömma någon annans dröm. Det är ju galet. Drömmen har förvandlats till verklighet på bara några år.

Eller är vår verklighet som förvandlats till en enda stor dröm?'

blir antagen. blir glad och rädd. konstig magkänlsa. undrar om det är på grund av den dåliga självkänslan. får tre peppsamtal. blir lite gladare. blir nog taggad och känner att, kanske är det nu de händer. min väg ut i livet. man kan inte veta förän man provar. kanske finner jag mig själv där någonstans, bland glada framåtdrivna studenter. kanske giver dom mig styrka och motivation. en tro så stark att jag klarar av att stå rakryggad, hela vägen.