värdelösheten
borttappad i värdelöshetens bubbla
blickar jag ut genom den tunna hinnan
ser människor passera
pratar med individer som jag aldrig sett innan
klappar mig på axeln
blir superglad och tänker, nu
nu är tiden slagen
men kan inte undgå
känslan i magen
rädslan, att inte kunna prestera
som ni
människan är mitt största hot
samtidigt som jag älskar er
kan jag inte alltid se klart
genom all sot
har en förmåga
att samla på mig
alldeles för många tankar
tänker; mörker i liv och själ
reflekterar
analyserar; spegelbild
av någon jag inte vet vem de är
jag vrider tillbaka tiden i mitt huvud
då världen genom mina ögon var tårar
av osäkerhet
nu lever jag i en ny, helt underbar verklighet
men:
hur svårt kan de vara, att vara någon alldeles speciell och unik
så som du och ni?
Egentligen inte så svårt alls! ALLA är vi unika, var och en på sitt vis! Det gäller bara att komma på det, att inse att jag är bra och gör efter min förmåga,att inte jämföra med alla andra för alla andra mår också skit ibland och tycker att alla andra är bättre än JAG!!DU är unik Karin och har ett gott hjärta! Puss på dig!
