Drömmar
Satt och skummade igenom min gamla blogg och hittade detta. kommer ihåg hur jenny skrattade åt mig när jag skrev att man är dögammal vid trettio! de är ju inget! trettio är ju inget! sluta stressa nu karin! och lev i nuet.. fast lite skrämmande är livet ändå. för vems dröm lever du?
'Att drömma är oftast något fint och värdeligt. Alla har vi drömmar, stora som små. Men tiden förändras och drömmarna blir mer och mer en verklighet för människorna. Vi har börjat leva i drömmen på grund av att man har tillgång till att göra precis vad man vill. Inget kan egentligen stoppa en.
Resa kan man göra, vart vi vill och hur länge vi vill. Ensam eller i trupp. Ung som gammal. Pengar verkar inte vara de minsta problemet. Nej, det största problemet nu är bristen på tid. Man måste göra allt på bara några år innan man blir för gammal och rynkig. Vilket man blir vid 30 års ålder, herregud då är man ju dögammal! Ne, fort ska det gå. Jorden kanske försvinner? Vittrar sönder eller fryser till is av kylan som skakat iallafall vårat avlånga land. Klimatförändringar. vad är det?
För att återgå till drömmarnas värld. Jag har svårt att drömma. Mina drömmar blir ofta till framtidsstresss. Ska jag vara ärlig så tycker jag bara de är jobbigt att ha drömmar. Är för fast i verkligheten då det blivit så himla vanligt att leva upp till sina drömmar. En dröm har gått och blivit missbruk. Man missbrukar det mest värdefulla man har. Att leva i sindröm. Leva upp till sina mål. Det finns inte längre för det man gör är att leva i andras drömmar istället för i sin egen. Det är väl ingen dröm? Vi delar ut drömmar till höger och vänster som om de vore mat. man måste äta, man måste också drömma. Men jag vill inte drömma någon annans dröm. Det är ju galet. Drömmen har förvandlats till verklighet på bara några år.
Eller är vår verklighet som förvandlats till en enda stor dröm?'
aaa visst är den!
