Kaffe, någon?
Det slog mig i duschen, där jag stod och huttrade med min knottriga kropp. Vattnet var precis iskallt och hur jag än gjorde blev det inte varmt, vare sig jag drog kranen så långt det bara gick åt de varma.
Jag hade turen att vara ganska färdigduschad och drog glatt men fundersamt på mig min leopardmönstrade badrock. Varmt och skönt, igen. Senare kom jag på problemet och insåg bara att vårat varmvatten är ganska segstartat. Men det som slog mig mest var hur fantastiskt beroende man är vid varmvatten. Vatten ur kranen överhuvudtaget. Vi tar det för givet. Borde vi det?
Varje svensk individ konsumerar i genomsnitt 6000 liter vatten om dagen. Men det vi använder vatten till under en hel dag är bara en bråkdel av den siffran. För den mesta konsumtionen av vatten går åt till att producera allt vi använder under en dag. Kläder vi köper upp för tusentals kronor varje månad, eller den extrema kaffeförbrukningen. Vi dricker upp litervis med vatten när vi försöker väcka våra trötta kinesögon till liv med en enda morgonkaffe. Till i stort sätt allt vi använder för att leva krävs det mängder av vatten. Så kallat virtuellt vatten. Det är galet.
Kan vattnet försvinna?
I många varma/fattiga länder avdunstar vattnet relativt fort. Och på grund av klimatförändringar blir vattnet smutsigt och de krävs då mer kraft till underhåll och att rena det.
Jag anser vattenförbrukningen som ganska oklar fastän vi läser om den iprincip varje dag. Jag kan inte se framför mig den dagen vi står utan något vatten alls, och jag kan inte begripa att människor faktiskt har brist på vatten, att barn inte får duscha under rinnande vattten varje dag, dricka sig mätta på något så underbart friskt som ett glas iskallt kranvatten. det är ju så självklart. och så enkelt. Eller?
Vare sig man är vegetarian eller köttätare kommer alla, alltid att disskutera lösningar och problem. Men det kommer inte komma längre. Tills den dagen då vi står där utan vatten. utan morgonkaffe.
Katastrof.
