pantsätta själen

försöker måla stjärnbilder med tankar
dra händerna genom håret och hitta
den rätta posén
finner inget, eller ingen

försöker lätta tyngden i bröstet
hitta tillbaka till rutinerna som var
vill inte och äter istället resterna som är kvar
klämmer, känner och fattar inte varför det händer
fingrar på själen

hatar världen genom mina tårögda ögon
älskar världen när jag ser in i dig
hatar att vara ovetande och medvetande på samma gång
glad och ledsen som nån jävla sång
ta steget eller fortsätta dra slutsatser
varför inte bara bestämma sig någongång?
stå fast vid
allt det där nivet
men det tar aldrig slut, för livet kommer alltid att gå
upp och ner

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0