to holding on ..

I cry with emptiness in my eyes
without a clue 
why I'm tearing apart
because of an unknown dream

the world is full of opportunities
I just can't see any signs
just a river by bitterness
hiding behind fences
crying to defend myself
trying not to disappoint you

where do my soul take place,
where do the light disappear?
when my soul is touching 
the forbidden line
which takes me away from 
reality, from my dream
undressing me
for a place I rather not will be


darling, I'm holding on

BANG! BANG!

'
har varit på finsittning med fina tjejer. men ikv kör vi kändistemafest för ella o chrille! taggad!
puss och kram

Fjärilspirr

Fjärilspirr

Dunkande hjärta i höstens värmande kyla

Kisar mot den disiga himlen

Ler mot ängeln bakom den öppna fasaden

Cyklar genom staden

Ger lite extra liv åt bladen

Som ligger, skrapandes lite lätt med skaftet

Mot asfaltens yttersta skikt

Jag ger världen ett leende idag

Fångar eldklot med öppna handflator

Tar ut svängarna och vågar

Lite extra


SHINE A LITTLE..


Livets stoft

tänker förbjudna tankar i tonårsrummet
kan riktigt höra fjärilarnas lätta vingtag eka inom mig
det berättas hemligheter nära intill
på gatan samlas löv och sand som blir till slajm; ingenting
hjärtats röst håller lyckan vid liv
kristaller i håret, det klingar i taket och på tv sjunger alla "en gång till"

varför lyser solen just idag, varje dag fastän den inte syns
ser bruna kroppar möta vita i nattens svarta dunkel
bitterheten i livet målar tankekartor dystra och placerar framtiden under bordet
tänker på kärlek och gömmer alla måsten i ett skrin
stänger locket och låter tankarna leka i gryningen
när individens yttre målar nattens himmel blå

står och tittar, ser på allt det vackra
det som sker utan att vi behöver fatta
förklara med ord eller tyda i våra hjärnor
utan smärta känner vi ingen lycka
utan hjärta kan vi inte känna kärlek
och utan kärlek klarar vi inte nattens ondskefulla sot
livets stoft

 


mitt liv här på jorden är ett skämt

Sitter och lyssnar på Caroline af Ugglas och har en ungspannkaka i ugnen. mums. Denna söndag har gått i oproduktivitetens fotspår. Har sedan kl. 14.00 idag försökt BÖRJA svara på de där rapportfrågorna och jag sitter fortfarande, fem timmar senare och försöker börja.. Så mycket annat jag tänker på och kan bara inte fokucera. Vet inte vad de är jag tänker på men är bara glad idag. Har världens finaste kille. haha. ja de har jag. ville bara säga det. plus att han är biffigast på gymmet (efter mig).
Jag är så himla sugen på att skriva nuförtiden.. de ända jag kan tänka på typ.. att va fint de vore att bara sitte o skriva hela dagarna. om fina saker. om kärlek.. livet.. hösten.. förresten... det är höst nu! och jag älskar det!
puss och kram mina fina vänner !
saknar mitt långa blonda hår.. (litegrann bara i smyg.. schhhhhh)

en liten samling


http://kapitel1.se/karin-ganelind

The Crying Light - Anthony And The Johnsons

 

 

Skissar långa meningar på himlen

Vädrar mina tankar med vinden

Fäller mina tårar i de fuktiga molnen

Ger min ilska till åskans blixtar

Levererar mina åsikter till ängeln där uppe

Endast för att få ventilera mina svagheter

Det finns så mycket att säga

Så många dagar att ta till vara på

Så många regler och mål

Som jagar och sätter upp lagar i mitt huvud

Tycker synd om mig själv istället för att

Leva på mina kunskaper och min förmåga

Att verkligen bli någonting, stå för någonting

Bland alla andra som bara glider omkring

Med världens motivering, står de i min väg


The first cut is the deepest

vill gråta men kan inte
vill skriva men det går inte
vill träna men orkar inte
vill kunna skaker jag inte kan
kyotoavtalet som snurrar i mitt huvud
vill kunna förklara men fattar inget
överhuvudtaget

mitt i svackan..

inatt drömde jag att jag blev riven (klöst) av en hyena och ett lejon när jag var och badade på hm. Undra vad som menas med det.

här vart vi pepp

tappar fokus
kastar mig på sängen och får ingen luft
hyperventilerar
spenderar dyrbar tid
tänker; framtid
kan inte någon bara komma fram till mig
se mig i ögonen och säga, det här karin
det här ska du jobba med när du blir 26.
min motivation har svartnat
(vilken motivation?)
snälla någon
kan inte någon bara komma och skaka om mig
och säga:
-Va fan håller du på med?!

här blev jag den jag är, här kommer jag förbli, här har jag längtat bort, här har jag känt mig fri

trivs med livet.

All that you have is your soul -

Tårar

De rinner längs med kinderna, ända ner på halsen

Värmer och kittlar mig på samma gång

Tårar

För dig och dig och dig

Ni vet för ni står alldeles framför mig

Intill mig, så nära att jag känner era andetag

Ni andas för mig, när jag tappar fattningen

En, håller mig i handen

Kramar mig när jag är ledsen och stöttar mig

Håller om mig när mörkret faller

Ibland, tar han täcket ifrån mig och jag kan inte sova

Men det gör inget

För han får mig att leva som ingen annan

En, finns hela tiden nära

Hon kan läsa mina tankar, för hon är i min själ

Min andra andning och min utväg

Med öppna armar skulle hon ge mig hela sitt hjärta

Om det så behövdes

Tårar

När jag gråter är det ni som tröstar

Tårar

Idag gråter jag gyllene tårar

De faller för er

De innehåller allt det fina som ni står för

Därför tycker jag det är så himla fint att gråta idag

För de gyllene tårarna är ren o skär kärlek

 

 


värdelösheten

 

borttappad i värdelöshetens bubbla

blickar jag ut genom den tunna hinnan

ser människor passera

pratar med individer som jag aldrig sett innan

klappar mig på axeln

blir superglad och tänker, nu

nu är tiden slagen

men kan inte undgå

känslan i magen

rädslan, att inte kunna prestera

som ni

människan är mitt största hot

samtidigt som jag älskar er

kan jag inte alltid se klart

genom all sot

har en förmåga

att samla på mig

alldeles för många tankar

tänker; mörker i liv och själ

reflekterar

analyserar; spegelbild

av någon jag inte vet vem de är

jag vrider tillbaka tiden i mitt huvud

då världen genom mina ögon var tårar

av osäkerhet

nu lever jag i en ny, helt underbar verklighet

men:

 

hur svårt kan de vara, att vara någon alldeles speciell och unik

så som du och ni?


Drömmar

Satt och skummade igenom min gamla blogg och hittade detta. kommer ihåg hur jenny skrattade åt mig när jag skrev att man är dögammal vid trettio! de är ju inget! trettio är ju inget! sluta stressa nu karin! och lev i nuet.. fast lite skrämmande är livet ändå. för vems dröm lever du?

 

'Att drömma är oftast något fint och värdeligt. Alla har vi drömmar, stora som små. Men tiden förändras och drömmarna blir mer och mer en verklighet för människorna. Vi har börjat leva i drömmen på grund av att man har tillgång till att göra precis vad man vill. Inget kan egentligen stoppa en.

Resa kan man göra, vart vi vill och hur länge vi vill. Ensam eller i trupp. Ung som gammal. Pengar verkar inte vara de minsta problemet. Nej, det största problemet nu är bristen på tid. Man måste göra allt på bara några år innan man blir för gammal och rynkig. Vilket man blir vid 30 års ålder, herregud då är man ju dögammal! Ne, fort ska det gå. Jorden kanske försvinner? Vittrar sönder eller fryser till is av kylan som skakat iallafall vårat avlånga land. Klimatförändringar. vad är det?

För att återgå till drömmarnas värld. Jag har svårt att drömma. Mina drömmar blir ofta till framtidsstresss. Ska jag vara ärlig så tycker jag bara de är jobbigt att ha drömmar. Är för fast i verkligheten då det blivit så himla vanligt att leva upp till sina drömmar. En dröm har gått och blivit missbruk. Man missbrukar det mest värdefulla man har. Att leva i sindröm. Leva upp till sina mål. Det finns inte längre för det man gör är att leva i andras drömmar istället för i sin egen. Det är väl ingen dröm? Vi delar ut drömmar till höger och vänster som om de vore mat. man måste äta, man måste också drömma. Men jag vill inte drömma någon annans dröm. Det är ju galet. Drömmen har förvandlats till verklighet på bara några år.

Eller är vår verklighet som förvandlats till en enda stor dröm?'



It's time to be strong

blir antagen. blir glad och rädd. konstig magkänlsa. undrar om det är på grund av den dåliga självkänslan. får tre peppsamtal. blir lite gladare. blir nog taggad och känner att, kanske är det nu de händer. min väg ut i livet. man kan inte veta förän man provar. kanske finner jag mig själv där någonstans, bland glada framåtdrivna studenter. kanske giver dom mig styrka och motivation. en tro så stark att jag klarar av att stå rakryggad, hela vägen.
jag bakar äpplepaj och ler inom mig. känner friheten sakta vandra ut i mina ådror. det är ju det här jag vill. ännu ett steg närmare, för att finna de jag söker. men vänta.
vad söker jag?
exakt nu tror jag att jag precis insåg hur dum jag är. som letar och letar, efter något som jag vill. egentligen har jag allt jag vill. jag har det hur bra som helst. hur saker än ter sig, kommer det fortfarande vara så som jag vill ha det. annars hade jag faktiskt inte suttit här. och varför leta efter något som man inte har en aning om, än.
kanske är de en tjejgrej. de där med att man måste göra nya saker. att söka förändringar i allt som existerar. allt som finns i ens närvaro. och när det väl kommer en nära. blir man så jävla liten.

Even the rose grows from the pavement



levererar producerar presenterar, liv

en gång, försökte jag mig på en låttext. Det blev såhär:
Ditt hår var blont
Och din hy så len
När du log var det
Som om att hela himlen sken
Du kom med ljus till min vardag
Du kom med lycka till min själ
Du spred glädje
I min atmosfär

Om vi bara kunde backa tiden
Tillbaka till då
Tillbaka till tider
Då himlen alltid var blå
Och du spred en glädje
Som var omöjlig att nå

Din kropp var så perfekt
Och när du höll mig i din famn
Blev jag alldeles varm
När jag kysste dina läppar
var det som om världen stannade till
Vi låg tätt intill
och du var
nästintill på låtsas
Du var oförutsägbar
Och jag önskar så
Att du var kvar

När du försvann
Var det som om att jag stod
Alldeles ensam på en öppen strand
Tårarna rann och mitt hjärta brann
Utav sorg och längtan

Jag var ensam mot världen

Jag kunde inte förstå

Ville inte möta alla besvären

Du var den enda
Som fick mig att le
Du var den enda som
Fick mig att se
Dagen med lycka och hopp

Det finns inte längre

Allt jag tänkte var du och jag

Men nu är du borta

Och jag står alldeles ensam kvar

Om vi bara kunde backa tiden
Tillbaka till då
Tillbaka till tider

Då himlen alltid var blå

Och du spred en glädje

Som var omöjlig att nå




försöker måla stjärnbilder med tankar


fina vänner kom på besök. Vi åt mat, drack öl, dansade och åt korv. fantastiskt fint.
imorgon är jag ledig. efter att ha jobbat tolv dagar i sträck är man ganska mör.
Sen klockan fyra då jag var hemma från jobbet idag har jag ätit mat, sett på shameless, ätit mackor, sett på shameless, ätit glass, pratat med mamma, ätit mackor, ätit glass, sett på shameless.. och nu sitter jag här med tandvärk och det slog mig att jag inte minns senast jag besökte tandläkaren. tror det är mer än dags.
imorgon ska jag göra allt sånt som man gör när man är ledig och inte har några måsten som helst i hela världen.
nu blir det ett sista avsnitt shameless. fantastisk serie som ni bara måste se.

tycker om när någon man tycker om säger; jag tycker om dig Karin.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0