Det Snöar Sakta På Själen

diagnosiserar migsjälv. tänker på saker som får mitt huvud att inte hänga med alls, över huvudtaget. får konstig värk i käken och värk i bröstet. är så lugn man kan bli men tydligen stressad upp över öronen. vill gråta och vara liten och skör. känner mig liten och skör. ingen hör min frustration när den blåa himlen ropar på mig. den vill att jag ska må bra. skratta. (du får mig att skratta). känner mig tom som den mest tomma, ödsliga platsen som finns i hela världen samtidigt som jag är så fullspäckad med ångest och frustration att jag trängs med väggar som egentligen inte finns. jag måste jag måste.  sen sen sen. döda mig långsamt. jag måste ändra mig. jag måste finna ett inre lugn där jag svävar högt ovanför molnen, där jag är lycka. där jag inte måste sen utan bara gör det nu. där alla mina tankar blev till svalor som svävar iväg i nuet. om det ändå vore så lätt. om det ändå vore så lätt.