I've got one hand reaching for heaven, and the other one is dragging in the dirt
förlåter
skuggans markanta gräns klär av mig naken
står inför valet att stega ut i ljuset
eller låtas insvepas av nattens svarta silhuett
förlåter
och tar steget rakt in i helt fel riktning
tänker att det är rätt men när allt är försent
drunknar jag i ett hav fyllt av vilsna själar
förlåter
och tar tillbaka alla förhoppningar
glädjen som en gång fanns, hoppfullheten
den där glöden som aldrig riktigt ville brinna ut
har nu brunnit och tagit slut
förlåter
och andas allt tyngre
svär åt livet och gråter tårar när jag ser mig i spegeln
ingen kommer aldrig att förstå
förstå sig på hur jag tänker, varför jag alltid
snubblar längs vägen när jag väl bestämt mig för att gå
förlåter, åter igen
och gömmer mig bakom ridån för framgång
Kommentarer
Trackback
