Det Snöar Sakta På Själen

jag andas tung luft
som om himlen vore en armlängds avstånd
kan inte riktigt fokusera
sluter ögonen, ler och är glad
utsidans fasad håller inte länge
tills den brister
i takt med knoppar som blir till blad

kan inte, vet inte vad
vad som lever inom mig
och gör mig glad
tiden, nutiden gör mig
mer förvirrad för var dag

sen jag var liten har jag levt
med vetskap om att ni vet mer
kan mer
gör mer
lever mer
skrattar mer
för jag ser det på bild
och det dokumenteras, som på film
vet inte riktigt vem jag är i era ögon
verkligheten blir som i en saga
det jag läser vill jag behaga

är ledsen och arg
för att jag är vilsen mitt i livet
gråter för andras lycka inatt
men bara för inatt
för livet lever ju vidare
ack så glatt