livet

känner för att stoppa handen genom huvudet och bara dra ut hjärnan
stampa på alla måsten och allt velande och kaos
vill gråta en skvätt för att lätta tyngden i bröstet
vill skrika ut högt tills rösten tar slut
vill vila mot ditt bröst och bara känna din värme
vill trycka på stoppknappen
och låta livet bara dra förbi som en lätt vind
seriöst
mitt huvud känns som en tusenkilos tung sten
kan inte ens göra de jag kan allra bäst

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0