Det Snöar Sakta På Själen

jag lutar huvudet mot himlen

stödjer mina tankar för att lätta en aning

omfamnas av en blå himmel, lika vacker som du

bärs upp av lätta vingtag som avlastar mitt hjärta

på de dunlätta molnen, vita som snö

tunga känslor väger plötsligt ingenting

ängeln bredvid mig ler

och hennes guldfärgade vingar

glittrar som på film i en hjärtformad kontur

jag låtsas att jag för en stund lever i drömmen

ta till vara på varje minut och sekund

att leva i en dröm där man då och då

kan lägga hjärtat vid sidan om

John blund

– blir tyngdlös bara för en kort stund

för man vet att livet kommer slå tillbaka

och i stark emfas
skriker jag sönder mitt porslin