Det Snöar Sakta På Själen

stannar upp
mitt i tiden och bara
står alldeles stilla
vill fälla en tår
flera stycken faktiskt
att det ska vara så svårt
att hela tiden vara glad
le åt världen
och solen, så som den sken idag

men det går inte
det går bara inte att le
tänker på människoöden
mitt egna liv och varför vissa blir till övers

saknar och trivs på samma gång
rädd men samtidigt spänd
har ändå ett litet tag på mig
att göra mig beredd

vem vill jag bli och vart vill jag vara
egentligen, ingen fattar ingen kan förklara

vart alla får tid och ork ifrån
pengar desto mer
kneg till ingen nytta
och här sitter jag
ensam
men det är ju vår, ändå